Ja då vad det dags igen! Andra programmet av cancergalan sen vi fick beskeden vi aldrig ville ha! Att ha en bästa kompis som vet att hon en dag kommer att förlora kampen mot denna sjukdom och samtidigt ha en svärmor som fortsätter att kämpa in i det sista mot att besegra den och samtidigt kolla på denna gala känns nästan som omöjligt för mig! Det är en gala jag alltid har kollat på och blivit inspirerad av de starka människorna som har förlorat men också vunnit kampen. Men förra året bestämde jag mig för att se programmet, jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt och jobbigt som det va:( Man kan säga att jag grät genom hela programmet och bröt ihop totalt! Även i år vill jag se detta program, men vågar inte. För smärtan jag känner i mitt bröst och ja i stort sätt hela kroppen gör så ont, jag har väl inte riktigt bearbetat detta eller kommit vidare. Innerst inne sitter jag kvar på ruta ett, medan alla andra tror att jag är stark och har klarat att hantera detta i mitt liv och min vardag! Men jag är långt därifrån. Jag är den personen som håller allt inom mig. Personen som alltid se glad och stark ut! Vilket jag även gör, men innerst inne så är jag helt förstörd! Jag är personen som tänker mer på människorna som jag har runt om mig och som jag älskar än vad jag tänker på mig själv. Tankarna o huvudet säger alltid att jag ska hålla allt inne och gråta i min ensamhet för jag vill inte att de ska tänka på att jag mår dåligt när de har det värre.! Men även detta år har jag bestämt mig för att se denna gala! För att försöka förstå, försöka bearbeta det jag för ett år sedan börja med! Tillsammans kan vi besegra cancern!!!